lördag 30 oktober 2010

Mäsk eller mat?

Jag kör en saab 900 årgång 92. Vi startar den numera med skruvmejsel efter en nyckelincident förra vintern. Till saken hör också att vi stundtals behöver ösa bilen mer än båten när det regnar samt att ena bakspegeln lossnade helt oprovocerat häromdan. Varför berättar jag detta? Jo, för när besiktningsmannen sätter sig i min bil för att kolla så att trailern är som den ska, så vrider han om skruvmejseln i nyckelhålet som om det vore den naturligaste saken i världen. -Ber om ursäkt för att bilen inte är som den ska, sa jag. -Jag tyckte väl att det var något som var annorlunda, sa besiktningsmannen. Det brukar vara hemmagjord startknapp som gäller på den här sorten...

Eftersom trailern numera är hel och Gurra och jag plötsligt fått av fotbojan som hindrat oss från att åka längre en 1km så är det nu dags att erövra världen. Vi börjar med Alingsås.

En mörtstuga är inhandlad på sportfiskeavdelningen på Skene Järn där personalen idag var mycket talförd. Det uppskattas av en sån som mig som ofta upplever introvert personal som provocerande. Varför jobbar man då i butik? Mörtstugan skall nu sjösättas i någonstans i Viskan är det tänkt. Kan bara konstatera att det är kul hur många recept det finns på mäsk på nätet. Det smidigaste tipset var utan tvekan att lägga en fralla i buren. Vissa verkar dock finna onödigt stor fascination i att blanda allt som finns i köket. Jag tror jag håller mig till frallan. Ska det blandas något i köket tänker jag äta upp det själv. Mörten får ta det som blir över.

måndag 25 oktober 2010

Avdamning

Dammade av rullen idag. Har en Ambassadeur 6500 c3 som jag tänkte skulle få agera mete och jerbaitrulle i vinter. Den har inte sett dagens ljus på många år så jag plockade isär den i garaget. Sen kom jag till momentet att den skulle ihop igen...

Imorgon blir det lininköp och kanske ett jerkspö. Gurra får stå för betena. Vem har satt priserna på wobblers nuförtiden? Helt sanslöst. Dessutom kostar ju en balansare nästan lika mycket. Det kanske är betesproducent man skall bli.

lördag 23 oktober 2010

Flötestrolling

Nu är de mentala förberedelserna för de kommande veckornas flötestrolling i full gång. Tack vare mitt jobb som lärare har jag v44 ledigt från undervisning och har då bra möjligheter att ge mig ut i båten. Jag har således lämnat Jörgens videos till förmån för texter och filmer signerade David Lundqvist.

Här kan du se ett mästerverk när Martin Falklind och David fiskar gädda i vad jag förstått är Anten. Tanken är att det är dit vi skall bege oss. Måtte trailern gå igenom besiktningen.

För er som inte är bekanta med begreppet så är flötestrolling en variant av mete där man låter tacklet släpa bakom båten. Man kan antingen drifta eller köra sakta med motorn. Tacklet ser ut ungefär så här:

Har ingen erfarenhet att skryta om vad gäller flötestrolling men när flötet sjunker...

måndag 18 oktober 2010

Drömde om fiske igen

Jag drömmer ofta om absurda situationer. Inatt skulle frugan hjälpa mig att tackla lite jiggar.

lördag 16 oktober 2010

Reunion med flytoverallen

Idag var det kallt! Faktum var att kylan låg så tungt i Sjömarken att trots sol och några plusgrader så tinade aldrig isen i båten. Det var så kallt att jag undvek att kissa innan vi begav oss ut. Smart? Det straffade sig senare. Jag tvingades skamfullt, försiktigt balansera vid relingen medan Gurra agerade motvikt på andra sidan. Minsta vindpust hade tvingat mig tillbaka och jag hade i skräckscenariot tvingats urinera på mången värdefull utrustning tillhörande Gurra så detta undveks med största möjliga koncentration. Det är banne mig inte lätt att kissa i båten bärande en Fladen flytoverall. De borde ta med det i testet så man vet innan man köper.

Vädret visade sig trots kylan från sin allra bästa sida. En till största delen spegelblank sjö och sol gjorde att overallen stundtals var helt överflödig men å andra sidan helt ovärdelig när solen gick i moln.



Vi började dagen med inomhustackling av spön. Gurra bjöd som vanligt på intressanta teorier om vilka jiggar som skulle vara bäst för dagen.




- Jörgen säger humusfärgat. Då är det det som gäller, sa Gurra. Exakt vad humusfärgat är råder det delade meningar om. Gurra hade också passat på att köpa ett gäng nya jiggar som ni ser liggandes på bordet. Dock hade han inte hunnit rigga dessa så fortsättning följer vad gäller resultat på den fronten.

Fisket började mycket trevande. Vi provade våra gamla hotspots men inte ett liv. Vi drog oss djupare men även där gick vi bet. Det var först när vi närmade oss, och hör och häpna, sprängstenen vid nya zeeland som det började lossna något. För dig som inte läser mina inlägg så ofta kan jag berätta att sprängstenen inte har levererat ett dyft under hösten. Inte ett nafs. Men när båten är i sjön blir det lättare att hitta fisken på lodet och då kom också huggen. Relativt många hugg blev det men endast en landades. Sorry Gurra men hummusfärgat var inte dagens melodi utan lysande illgrönt. Gurra såg inte ledsen ut för det när vi drog oss hemmåt. Han är en glad skit Gurra.




Jag har irriterat mig lite på att min blogg har innehållit för få bilder. Därför överkompenserar jag det idag men en massa göttiga bilder. Nedan följer en före och en efterbild på efterarbetet i en gösfiskares vardag.




Kan bara konstatera att dagen varit mycket lyckad och att gösfisket i Viaredssjön fungerar likvärdigt i oktober som i augusti. Detta trots att vattnet idag var så kallt att det brände på armen när jag monterade sugkoppen till lodet. Snart är det dags att röra sig mot andra vatten. Kunde ju vara roligt att spräcka kilo-vallen snart. Det var ett tag sen.

torsdag 7 oktober 2010

En fisk som...

Jag har en kompis som var min sambo under studenttiden. Han i sin tur har en polare som numera även är min polare och de här två polarna har visat sig vara riktiga godbitar att ha med i båten eller på isen.

Häromdan kom ett sms från Henke. "Vad kallar man 8 hobbitar". Jag svarade att jag inte vet. Svaret från Henke kommer hastigt och jag vet att Henke är så sjukt nöjd där han sitter och har funderat ut svaret. "En hobbyte"...

Missförstå mig inte. Jag älskar Henkes sms. Han är trots allt killen som lärt mig (samt hävdar upphovsrätten till) följande supervitsar:

1. Hur ser man på en bil att den är från Jamaica? På reggaestreringsskylten.
2. Var på nätet kan man lyssna på visor om argentinskor och sydamerikas stäpp? På Youtaube
3. Hur ser man att en bil är från tyskland? Det Germanynte

Huruvida han har kommit på vitsarna eller inte bryr jag mig inte om. Det viktiga är att han alltid förmedlar dem.

Ni vet när man är ute i båten. När man har det så där gött och avslappnat. Då vill man inte gärna ha en fisk som Stör. (eller mal för den delen)



Hoppas ni fångar fisk därute. Jag jobbar mest.

tisdag 5 oktober 2010

Någon som kan spela dragspel?

Måndagar har blivit min fiskedag. Eftersom jag slutar jobbet lagom tidigt finns det stora möjligheter att bege sig ut på eftermiddagen.

Igår tog jag cykeln och trampade iväg till Björviksudden. Med tanke på hur dåligt sprängstenen vid nya zeeland har funkat det senaste var det dags att hitta på nåt nytt. Jag visste redan innan att det var bråddjupt och stenigt. Men inte att det var så fruktansvärt stenigt! Första kastet resulterade i bottennapp och tacklet var borta. Hej då dropshotrigg. Jag bytte till relaxjigg med 8 grams huvud och försökte fiska av de olika vattenskikten. Inte ett nafs. Jag rundade udden där det enligt hur jag minns ekolodsbilden borde ha varit runt 5 meter. Det var 50 cm. Såvitt jag har förstått är det dåligt med Gös på en halvmeters djup så här års.

Självförtroendet fick sig, som brukligt är de senaste veckorna, en rejäl törn och jag kände mig närmast som en fisk på land. Fullständigt villrådig och allvarliga problem att motivera mig till vidare handling.

Jag drog tillbaka till sprängstenen i ett sista desperat försök att hjälpa självförtroendet från att drunkna. Med mycket kort snorkel över vattenytan kämpade vi tillsammans mot klockan och en halvtimma senare sjönk det till botten. Snorkeln var full av vatten och det fanns inte ett livgivande tecken från självförtroendet som vid det här laget hade andats in så pass mycket vatten att ett återupplivningsförsök var meningslöst.

Hem åkte jag och grät ut hos frun som inte verkade nämnvärt bekymrad över att Viaredssjön verkade livlös. Jag nämnde inget om att självförtroendet hade gått samma öde tillmötes.

Återkommer med datum för minnesstund. Om någon kan spela dragspel eller nåt annat som låter sorgligt och melankoliskt mottages tacksamt förslag. Verkar som att jag blir ensam i sorgearbetet...