Snart släpper isen taget. Jag blir lika glad som när den la sig. Lite som med mina elever (vilka för övrigt gärna läser bloggen och pikar mig för att den finns). Deras fascination för att deras lärare faktiskt existerar i samma verklighet som dem upphör aldrig att förvåna mig. I deras ögon är jag främst lärare. Sen människa. Om ens människa.
Idag tar le blogg de fisk en oväntad filosofisk vändning och jag sparkar bakut med överdriven utrustning som måltavla. Mitt nya motto att sluta köpa prylar tar sin utgångspunkt i en tanke som bygger på ett ärligt försök att försöka leva upp till min egen moral. Inte någon annans.
För mig har det blivit tydligare och tydligare med åren att jag tycker en massa saker som jag hela tiden slår ifrån mig. Till exempel tycker jag att det är något sjukt och infekterat med att köpa ett nytt fiskespö bara för att det har "lite bättre toppaktion". Jag tycker också att iden om att införskaffa mig dyr elektronisk utrustning verkar märklig när det är naturupplevelsen jag söker.
Jag menar inte att varken du eller jag måste sluta konsumera prylar. Det beror på vad DU tycker.
Gör som du tycker. Låt handlingarna passera ditt eget moralfilter. Inte någon annans. Jag ska försöka. Jag ska börja med att spola på lina på min mitchellrulle från 70-talet. Jag får ändå aldrig nån stor fisk så det är skit samma. Sen ska jag fortsätta min kamp mot köttet. Jag älskar kött...
Återkommer
