Frippe

Snart är det dags att ringa Frippe. Han har koll på isen... på Anten.

Full fart

Det har hänt en del. Jag har köpt ett nytt ekolod efter en sugkoppsincident. Vi åkte till Mjörn för gäddmete men det blåste så mycket att motorn inte ville starta. Senare visade det sig att bensinslangen från 70-talet gett upp. Felet är nu åtgärdat. Dessutom hade vi ingen mört med oss. Vad tänkte vi med? Vertikalfiske i lävik är inget jag rekommenderar.

I Lördags lades båten i Viaredssjön. Jag anade inte då att lodet började ge upp. Tidigt under turen avtecknade sig ett för viaredssjön mycket stort eko på skärmen och strax därpå tappade jag en rekordgös (ca 1,5 kg ;)) vid relingen. Marcus som var med kände ingenting. Han är ändå mest med för umgänget säger han. Jag undrar ibland varför han fiskar med mig? I båten är enda gången jag är riktigt tyst.

I söndags var vädret galet bra och jag lyckades få mor min att skjutsa mig med trailern till sjön. Fyra timmar senare inte ett nafs. Få femmeterstoppen där vi fiskat tidigare pendlade djupangivelsen på lodet mellan 7,5 och 9 meter. Det var då jag insåg att ekolodet hade tröttnat. Tröttat på livet i viaredssjön utan ekon. Det får man ju respektera. Så jag gick och köpte mig ett nytt. Ett ungt och vitalt lod som förhoppningsvis pallar ett söndagspass utan napp utan att klaga.

Idag byggde jag ett akterspegelfäste till lodet. Lyckades nalla lite aluminiumdelar på återvinningscentralen och hemma hos far. Ska bara bygga ett separat givarfäste så att jag till slut kan ge mig på det pelagiska fisket. Det ska ju vara bra säger de.

Vi kollade mörtstugan i viskan häromdan. Ingen mört men en ål hade fattat tycke för mäsken. Ingen vågade ta i den men Gurra erbjöd sig att åka dit senare för att släppa tillbaks stackarn.

Mäsk eller mat?

Jag kör en saab 900 årgång 92. Vi startar den numera med skruvmejsel efter en nyckelincident förra vintern. Till saken hör också att vi stundtals behöver ösa bilen mer än båten när det regnar samt att ena bakspegeln lossnade helt oprovocerat häromdan. Varför berättar jag detta? Jo, för när besiktningsmannen sätter sig i min bil för att kolla så att trailern är som den ska, så vrider han om skruvmejseln i nyckelhålet som om det vore den naturligaste saken i världen. -Ber om ursäkt för att bilen inte är som den ska, sa jag. -Jag tyckte väl att det var något som var annorlunda, sa besiktningsmannen. Det brukar vara hemmagjord startknapp som gäller på den här sorten...

Eftersom trailern numera är hel och Gurra och jag plötsligt fått av fotbojan som hindrat oss från att åka längre en 1km så är det nu dags att erövra världen. Vi börjar med Alingsås.

En mörtstuga är inhandlad på sportfiskeavdelningen på Skene Järn där personalen idag var mycket talförd. Det uppskattas av en sån som mig som ofta upplever introvert personal som provocerande. Varför jobbar man då i butik? Mörtstugan skall nu sjösättas i någonstans i Viskan är det tänkt. Kan bara konstatera att det är kul hur många recept det finns på mäsk på nätet. Det smidigaste tipset var utan tvekan att lägga en fralla i buren. Vissa verkar dock finna onödigt stor fascination i att blanda allt som finns i köket. Jag tror jag håller mig till frallan. Ska det blandas något i köket tänker jag äta upp det själv. Mörten får ta det som blir över.

Avdamning

Dammade av rullen idag. Har en Ambassadeur 6500 c3 som jag tänkte skulle få agera mete och jerbaitrulle i vinter. Den har inte sett dagens ljus på många år så jag plockade isär den i garaget. Sen kom jag till momentet att den skulle ihop igen...

Imorgon blir det lininköp och kanske ett jerkspö. Gurra får stå för betena. Vem har satt priserna på wobblers nuförtiden? Helt sanslöst. Dessutom kostar ju en balansare nästan lika mycket. Det kanske är betesproducent man skall bli.

Flötestrolling

Nu är de mentala förberedelserna för de kommande veckornas flötestrolling i full gång. Tack vare mitt jobb som lärare har jag v44 ledigt från undervisning och har då bra möjligheter att ge mig ut i båten. Jag har således lämnat Jörgens videos till förmån för texter och filmer signerade David Lundqvist.

Här kan du se ett mästerverk när Martin Falklind och David fiskar gädda i vad jag förstått är Anten. Tanken är att det är dit vi skall bege oss. Måtte trailern gå igenom besiktningen.

För er som inte är bekanta med begreppet så är flötestrolling en variant av mete där man låter tacklet släpa bakom båten. Man kan antingen drifta eller köra sakta med motorn. Tacklet ser ut ungefär så här:

Har ingen erfarenhet att skryta om vad gäller flötestrolling men när flötet sjunker...

Drömde om fiske igen

Jag drömmer ofta om absurda situationer. Inatt skulle frugan hjälpa mig att tackla lite jiggar.

Reunion med flytoverallen

Idag var det kallt! Faktum var att kylan låg så tungt i Sjömarken att trots sol och några plusgrader så tinade aldrig isen i båten. Det var så kallt att jag undvek att kissa innan vi begav oss ut. Smart? Det straffade sig senare. Jag tvingades skamfullt, försiktigt balansera vid relingen medan Gurra agerade motvikt på andra sidan. Minsta vindpust hade tvingat mig tillbaka och jag hade i skräckscenariot tvingats urinera på mången värdefull utrustning tillhörande Gurra så detta undveks med största möjliga koncentration. Det är banne mig inte lätt att kissa i båten bärande en Fladen flytoverall. De borde ta med det i testet så man vet innan man köper.

Vädret visade sig trots kylan från sin allra bästa sida. En till största delen spegelblank sjö och sol gjorde att overallen stundtals var helt överflödig men å andra sidan helt ovärdelig när solen gick i moln.



Vi började dagen med inomhustackling av spön. Gurra bjöd som vanligt på intressanta teorier om vilka jiggar som skulle vara bäst för dagen.




- Jörgen säger humusfärgat. Då är det det som gäller, sa Gurra. Exakt vad humusfärgat är råder det delade meningar om. Gurra hade också passat på att köpa ett gäng nya jiggar som ni ser liggandes på bordet. Dock hade han inte hunnit rigga dessa så fortsättning följer vad gäller resultat på den fronten.

Fisket började mycket trevande. Vi provade våra gamla hotspots men inte ett liv. Vi drog oss djupare men även där gick vi bet. Det var först när vi närmade oss, och hör och häpna, sprängstenen vid nya zeeland som det började lossna något. För dig som inte läser mina inlägg så ofta kan jag berätta att sprängstenen inte har levererat ett dyft under hösten. Inte ett nafs. Men när båten är i sjön blir det lättare att hitta fisken på lodet och då kom också huggen. Relativt många hugg blev det men endast en landades. Sorry Gurra men hummusfärgat var inte dagens melodi utan lysande illgrönt. Gurra såg inte ledsen ut för det när vi drog oss hemmåt. Han är en glad skit Gurra.




Jag har irriterat mig lite på att min blogg har innehållit för få bilder. Därför överkompenserar jag det idag men en massa göttiga bilder. Nedan följer en före och en efterbild på efterarbetet i en gösfiskares vardag.




Kan bara konstatera att dagen varit mycket lyckad och att gösfisket i Viaredssjön fungerar likvärdigt i oktober som i augusti. Detta trots att vattnet idag var så kallt att det brände på armen när jag monterade sugkoppen till lodet. Snart är det dags att röra sig mot andra vatten. Kunde ju vara roligt att spräcka kilo-vallen snart. Det var ett tag sen.

En fisk som...

Jag har en kompis som var min sambo under studenttiden. Han i sin tur har en polare som numera även är min polare och de här två polarna har visat sig vara riktiga godbitar att ha med i båten eller på isen.

Häromdan kom ett sms från Henke. "Vad kallar man 8 hobbitar". Jag svarade att jag inte vet. Svaret från Henke kommer hastigt och jag vet att Henke är så sjukt nöjd där han sitter och har funderat ut svaret. "En hobbyte"...

Missförstå mig inte. Jag älskar Henkes sms. Han är trots allt killen som lärt mig (samt hävdar upphovsrätten till) följande supervitsar:

1. Hur ser man på en bil att den är från Jamaica? På reggaestreringsskylten.
2. Var på nätet kan man lyssna på visor om argentinskor och sydamerikas stäpp? På Youtaube
3. Hur ser man att en bil är från tyskland? Det Germanynte

Huruvida han har kommit på vitsarna eller inte bryr jag mig inte om. Det viktiga är att han alltid förmedlar dem.

Ni vet när man är ute i båten. När man har det så där gött och avslappnat. Då vill man inte gärna ha en fisk som Stör. (eller mal för den delen)



Hoppas ni fångar fisk därute. Jag jobbar mest.

Någon som kan spela dragspel?

Måndagar har blivit min fiskedag. Eftersom jag slutar jobbet lagom tidigt finns det stora möjligheter att bege sig ut på eftermiddagen.

Igår tog jag cykeln och trampade iväg till Björviksudden. Med tanke på hur dåligt sprängstenen vid nya zeeland har funkat det senaste var det dags att hitta på nåt nytt. Jag visste redan innan att det var bråddjupt och stenigt. Men inte att det var så fruktansvärt stenigt! Första kastet resulterade i bottennapp och tacklet var borta. Hej då dropshotrigg. Jag bytte till relaxjigg med 8 grams huvud och försökte fiska av de olika vattenskikten. Inte ett nafs. Jag rundade udden där det enligt hur jag minns ekolodsbilden borde ha varit runt 5 meter. Det var 50 cm. Såvitt jag har förstått är det dåligt med Gös på en halvmeters djup så här års.

Självförtroendet fick sig, som brukligt är de senaste veckorna, en rejäl törn och jag kände mig närmast som en fisk på land. Fullständigt villrådig och allvarliga problem att motivera mig till vidare handling.

Jag drog tillbaka till sprängstenen i ett sista desperat försök att hjälpa självförtroendet från att drunkna. Med mycket kort snorkel över vattenytan kämpade vi tillsammans mot klockan och en halvtimma senare sjönk det till botten. Snorkeln var full av vatten och det fanns inte ett livgivande tecken från självförtroendet som vid det här laget hade andats in så pass mycket vatten att ett återupplivningsförsök var meningslöst.

Hem åkte jag och grät ut hos frun som inte verkade nämnvärt bekymrad över att Viaredssjön verkade livlös. Jag nämnde inget om att självförtroendet hade gått samma öde tillmötes.

Återkommer med datum för minnesstund. Om någon kan spela dragspel eller nåt annat som låter sorgligt och melankoliskt mottages tacksamt förslag. Verkar som att jag blir ensam i sorgearbetet...

Bra mat på fisketuren

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Vädret är på topp men fisken vill inte hugga. Du känner igen dig det vet jag. Du kommer högst eventuellt att uppleva följande rekommendation som överambitiös men det är få saker som kan rädda en fisketur så som riktigt god mat.

Martin Johansson är en grym pedagog tillika surdegsfantast vars blogg jag har ägnat lite för många timmar åt att studera. Bakade följande bröd idag och det kommer garanterat att bli en hit när höstrusket faller och jag tvingar mig ut i båten.



Ska bjuda frugan på en kanonkvällsmat snart är det tänkt. Hon har varit nere i garaget och donat. Vi har som ni märker tagit det här med jämställdhet på största allvar.

Lär bli mer bröd här på sikt för nu är surdegarna i stöten! Synd bara att gösen inte har varit det på sistone...

Tyngdpunktsproblem

Nu har jag köpt mig en Daiwa megaforce med tillhörande spö från BFT. Efter första turen är det samlade intrycket helt ok. Inte mer än ok dock för jag lyckades inte riktigt komma överens med den något förskjutna balansen i utrustningen. Med multirulle hamnar tyngdpunkten mycket högre än med haspel vilket leder till att man måste kompensera med handleden. Småkinkigt kanske du tycker men faktum är att jag blev rätt sliten i handen efter ett par timmar. Fick inte riktigt ordning på hur jag skulle hålla rullen.

Dock fungerade den alldeles utmärkt för vertikalfisket. Twichin bar kommer jag definitivt att uppskatta under mer svårstyrda förhållanden. Idag blåste det nästan ingenting och då kan man ju kosta på sig att släppa motorn för att veva ibland. När jag skulle kasta fick jag däremot allvarliga problem med att "känna" jiggen. Efter 20 års fiskande med haspel var det svårt att uppskatta den vippande spötoppen som kom utav att jag inte kunde veva som vanligt.

Här kommer då till slut en förhandsvisning av båten som vi inrett till vertikalfisket.

Ska försöka få fram lite mer detaljerade bilder när jag löst givarproblemet. Har en skiss till givarfäste som jag tror kommer att bli oerhört bra. Utan att säga för mycket så kan jag hinta om att det bygger på en vvs-lösning som kommer att bli mycket flexibel om jag lyckas lösa problemet med att fästa den i båten. Upplever att mångas lösningar är klumpiga och opraktiska men risken är att jag får äta upp den kommentaren när jag är klar...

Kolla in den här lösningen som pajka i piscatus har snott ihop. Oerhört vackert.

Men då krävs det seriösa kunskaper i metallbearbetning som jag ännu ej besitter.

Kräftfiske 2010.

Nu har det hänt! Klimatförändringarna tar sig allt mer skumma uttryck. Min fru Julia och jag bor runt en km från närmsta sjö men ändå möttes vi av den smått chockerande och omtumlande upplevelsen av att en KRÄFTA! kom smygandes på garageuppfarten idag.

Det kändes lite för bra för att vara sant och jag kände att jag måste delge denna upplevelse med er.



Jag har aldrig fiskat kräftor men om kräftfiske bara innebär att man kan plocka dem utanför dörren så kanske man skall överväga att börja.

Supermetoden som ger superhugg!

Åkte till Nya Zeeland idag igen. Riggade jiggen minutiöst och fiskade "by the book". Alltså jag gjorde allting rätt. Precis som förra gången reagerade fiske oerhört negativt på detta. Inte ett nafs!

Sen kom regnet.

Sen åkte jag hem.

Väl hemma igen började jag om från noll. Jag läste artiklarna om abborrfiske som jag utgått ytterligare en gång. Det var då jag insåg det jag borde insett för länge sen.

Fiskerön är av naturen felaktiga vid den tidpunkt läser dem. "Så här tar du höstabborren". "Supermetoden som ger superhugg". Allt verkar så bra. Problemet är bara det att artikeln inte publiceras då den faktiskt fungerar utan i många fall ett helt år senare. Då är det ju nya metoder som fungerar. Åtminstone om man skall tro landets experter. Det är alltid nya metoder som gäller!

Så stärkt av min nya insikt funderar jag nu på att studera cykler. Kan man möjligen se en rundgång i fiskelektyren. Alltså det måste ju rimligen finnas metoder som kommer igen? Läste i en tidning från 98 att det var pater nostertackel som gällde. Igår köpte jag nya fiskefeber och där konstaterar mycket riktigt Jörgen Larsson på den medföljande dvd'n att det är pater nostertackel som gäller.

Jag måste således utgå ifrån att han spelade in filmen för ett år sedan. Då måste det ju vara fiskerönen från 99 som gäller i år! (Eventuellt får du läsa föregående stycke igen för att hänga med i logiken) Det är i alla fall en teori,lika god som någon och är det något som jag har förstått så är det att alla seriösa sportfiskare behöver en teori. Vetenskap verkar nämligen vara högst olämpligt inom detta intresse. Hur skulle då fiskemagasinen överleva om det fanns ett facit?

Det blir till att gå igenom Gurras gedigna samling av tidningar igen i jakt på sportfiskerönen från 99.

Födelsedagen

Idag fyller jag 28 år.

Känns ingen skillnad. Drömmmer fortfarande att jag är en Gös om nätterna. Inte ok...

Recoilsnöre

Som sagt har jag letat efter bra snören till recoilriggen och idag fann jag det! Köpte en hel rulle elastisk tråd för 15 spänn på en symaskinsaffär. Funkade asbra med 14g sänke. Definitivt värt att kolla in. Dock gick jag hem utan en känning idag. (Kan bero på att jag somnade sittandes med spöt i knäet.)


Visa större karta

För ännu icke invigda är recoilrigg en variant av dropshot där man hänger en jigg några decimeter upp på linan med en palomarknut . I änden knyter man någon form av elastiskt material i anslutningen till sänket, för man på så sätt skall kunna hålla maximal jiggkontakt samtidigt som man "darrar" med spötoppen.

Så här kan det se ut om man ritar det på under minuten i Paint.




















Ha det fint nu och tänk på att allt ska bli bra...

Dropshot och recoil

Satte mig ner för att göra recoilriggar förra veckan. Utomordentligt dåligt är mitt sammanfattade resultat. Gummiband fungerar ej!

Drog till Wollmars för att kolla deras elastiska linval men det var för dyrt. Ska åka förbi en garnaffär på vägen hem från jobbet idag och se om de har nå gött. Sen blir det "le dropshotfiske de nya zeelandsvägen".

Häng på!

Vad skulle du göra?

Lång kö till kassan.

-Kan vi få mer personal till kassan tack!

Personalen anländer och vad händer. Mamma med tonårsdotter längst bak i kön småspringer förbi hela kön för att hamna först i den nyöppnade kassan.

Genast exploderade tusentals funderingar i mitt huvud och här redovisas en: Finns det något annan liknande situation i världen då det här anses vara ett lämpligt beteende? Svaret är nej. Att snuva sina medmänniskor är ALDRIG lämpligt.

Inser att det är fiske jag skall skriva om och inte avreagera mig på klantiga medelålders mammor. Men föreställ er själva om ni stod och väntade på att få trajla i båten och så kommer mor och tonårsdotter småspringades med sin trailer på kanten av rampen precis innan du skall backa i vattnet. Det är inte ok!!!

Fast i och för sig... Om mor och tonårsdotter kom småspringandes med sin trailer skulle jag nog tusan släppa förbi dem.

Eller?

Återuppstånden! strax därpå nederstigen till dödsriket.

Nemen jodå så atte... hävde någon ur sig. Jag minns inte vem...

Halv fem var båten i vattnet och halv sex fick Gurra en gös klart under minimimåttet. Halv åtta känner vi nästa knyck och det är en gös strax över minimimåttet. Inge vidare fiske med andra ord. Den andra gösen fick bli mat. Men det är då det händer:

Jag knockar gösen på sedvanligt sätt genom att slå den i huvet med lämpligt tillhygge som för dagen finns att tillgå. Idag blev det baksidan av eggen på en kniv. Jag upplever mitt slag som kraftfullt och Gösen verkar reagera normalt genom att dö. En liten tidsperiod senare börjar gösen knycka misstänkt där på durken. Jag beslutar mig för att avsluta det jag redan påbörjat och slår gösen därför en gång till upprepade gånger över ögonen. Detta ska väl få tyst på den, tänkte jag. Och mycket riktigt blev den liggande helt still.

Sen var det dags att ta ur den. Brukar göra det eftersom det känns lämpligt att inälvorna stannar i sjön och inte i min papperskorg hemma. Jag lägger således fisken upp och ner i vänster hand för att snitta upp buken. Då gör gösen ytterligare ett knyck! Den dyker närmast obemärkt ner i vattnet och simmar ner i djupet.

Gurras reaktion är oslagbar. Kraftigt irriterad säger han:

Vad gör du?! samtidigt som han skakar på huvudet som om jag har varit medvetet elak mot ett barn.

Min reaktion är närmast religiös. Jag skrattar och fäktar med händerna. (Det är ju inte varje dag en gös blir återuppstånden)

Till skillnad från Jesus flöt gösen upp strax därpå redo att fångas in. Fast den här gången väntade jag tills vi kom in till land innan den fick smaka på kniven.

Må du vila i frid...

Oroväckande mörkt oroväckande tidigt

Tog en sväng för lite dropshotfiske till Nya Zeeland idag. Det var det dummaste jag hört tänker du, men det är helt sant. Fast inte i bemärkelsen att jag åkte till andra sidan jorden. Jag åkte till busshållplatsen "Nya Zeeland" som ligger precis i anslutning till Viaredssjön. Där stod jag i sprängstenen precis jämte gamla göteborgsvägen och slängde mitt tackel. Kanske kan Nya Zeeland bli Borås nya streetfishinghak? Med buss 404 kommer du dit på 20 min från stan och promenaden är närmast obefintlig. Bra djup 5-6 meter och gott om småfisk vilket enligt landets ledande storfiskexperter är ett gott tecken för möjligheterna att fånga större fisk.

Hade provat några andra ställen först men det gav inget. Fisket vid Nya Zeeland var inte heller det grymmaste jag varit med om men en viktig slutsats drog jag. Jörgen hade rätt igen!

Gör lååååååånga pauser.

Jag började naturligtvis med att fiska för fort skulle det visa sig. För de båda huggen jag hade, högg båda efter en paus på närmare 10 sekunder med endast några små små darr från min sida. Mycket intressant. Mer dropshot får det bli men jag är besviken på mina sänken. Halva grejen är ju att dropshotsänket glider av när det fastnar i botten men vid mina båda bottennapp försvann hela tacklet. Det enda positiva med det var att jag fick ett naturligt avbrott för att åka hem och äta.

Imorn blir det ut med båten och kanske det sista eftermiddagspasset för det här året. Det börjar bli mörkt. Mycket mörkt. Oroväckande tidigt dessutom.

Tänkte vinna

Snackade med Gurra idag. På måndag ska vi ut och göra ett nytt försök. Eller ja... Jag frågade och han sa att vi kan preliminärboka det?!!!

Jag ska inte uttrycka min bitterhet över mänskligheten här. Istället slänger jag upp min wobbler vilken jag deltar i fiskejournalens tävling med. Känner mig i nuläget segerviss.

Vill ni köpa Jultidningar?

Igår kväll hade jag romantique night med frugan. Vi åt pasta, kollade på Harry Potter och jag knöt stingers till vertikaljiggarna.

Strax innan vi satte oss att kolla på filmen bultar det på dörren. RESOLUT!

-Hej! vill ni köpa Jultidningar?

Utanför står två grannflickor och ler naturtroget ärligt mot mig. Brådmogen som jag är blir jag naturligtvis upprymd bara över det faktum att flickorna vågat knacka på, så jag lovar i en svag stund att jag nog ska hitta något att köpa.

Det är då det händer...

-Ååååååhhh vad det luktar gott här.

-Tycker du? säger jag. Vi lagar italienskt här ikväll. Det är nog det ni känner.

-ÅÅÅååååååh italienskt. VAD GOTT! (säger flickorna i KÖR)

Jag bjuder in tjejerna in i hallen.

-Ååååååååå vad fint det är är här

-Tycker ni?

-Det är så stort. Som ett slott! (Vi bor i en gul tegelkåk från 40 talet)


Så här i efterhand förstår jag inte hur jag inte kunde se det uppenbara. Att jag blivit lurad, manipulerad och grovt förd bakom ljuset av två jultidningsförsäljare. Jag köpte massa grejer! Fylld av tjejernas uppmuntrande kommentarer om min matlagning och inredning.

Tur att de inte sålde fiskegrejer...

Fiske?

I ärlighetens namn tycker jag ofta att amerikanska fiskefilmer är lite överdrivna...

(vänta ett tag så att filmen laddas)



...men detta skrattar jag fortfarande åt.

Förlåt, sa jag och lät den hänga kvar.

Sjön låg som en spegel och vi började där vi tidigare haft känning. Gurra fick påslag med detsamma och upp kom en skaplig abborre som dessvärre klev av innan han lyckats få den över relingen. Gurra hävdade ändå att den räknades, men som vi alla vet så gjorde den naturligtvis INTE det. Därpå följde ett par timmar med ett par hugg men inget som ville visa sig.

Sen bytte vi spot och strax efter att jag, som så många gånger förut, sa att det såg ut som fisk på lodet så klev en bra gös på Gurras favoritjigg. Det slutade illa. Vi var båda mycket upphetsade över det faktum att en gös modell större kom upp till ytan men även denna fisk klev av. Gurras reaktion var allt annat än tvetydig. Ett skarpladdat, mindre angenämt uttryck som anspelade på det kvinnliga könet i negativ bemärkelse, ekade mellan lyxvillorna i Sandared och Gurra kollade skamset på mig. "Förlåt, det bara kom".

Bara någon minut senare skedde samma scenario en gång till fast denna gång på min sida båten. Den här gången var det min tur. Det känns fantastiskt skönt att äntligen få visa hur jag ser ut för det enda rimliga är ju att göra detta med Gös i famnen. Ingen rekordfisk på långa vägar men det känns gött!

















Mitt i avkrokningsprocessen avbryter Gurra mig. "Nej nej nej! ta inte bort jiggen. Det skulle aldrig Jörgen göra". Förlåt, sa jag och lät den hänga kvar.

Med tafs av fluorcarbon

Hade en polare här som inte har riktigt samma inbitna fiskeintresse som jag. Under besöket satt jag och knöt lite tafsar inför morgondagens fiske. Försökte förklara varför det var viktigt med tafs i fluorcarbon. "Alltså man behöver ha den för att fisken inte skall se linan. Fluorcarbon har samma brytningsindex som vattnet".

Den blicken skall jag sent glömma. Den sa mer än tusen ord. Men för att försöka översätta det som förmedlades med fullständig tydlighet i min kompis ögon, så kommer här ett försök:

"Erik, jag skrattar åt dig, fast visar det istället med ett snällt men ändå övertygande leende som syftar till att idiotförklara dig men som jag ändå hoppas uppfattas i dina ögon som en vänlig gest. Jag respekterar dig men kom tillbaka med dina teorier när du fått upp nån gös."

Vi får väl se om det ger något resultat imorgon. Sist var ju i alla fall tafsen starkare än kroken. Gurra var för övrigt ute för att fånga mört som vi kunde jigga med. Han fick bottennapp och vände hem. Imorgon blir det jigg således. Men tafs av fluorcarbon.

Jörgen Larsson

Få människor kommer undan med så taskigt ihopsnickrade hemmavideos med den äran som Jörgen Larsson. Jag har denna sommar spenderat åtskilliga timmar med att studera hans fisketeknik och metoder så att jag snart inte pallar längre. Hade han bara tagit efter mr Falklinds estetik (se jakten på gammelgäddan) så hade snart den perfekta fiskefilmen varit gjord.

Jag konstaterar dock att ju mer jag läser och insuper av fiskerelaterad lektyr, ju sämre går fisket. Den här gösen tog jag när vi var ute och badade en helt sanslös sommardag 2008. Sjön var blank och yttemperaturen var säkert 28 grader. Jiggen släpptes ner i princip på måfå och dinglade lojt jämte båten strax ovanför botten medan vi torkade i solen efter sommarens skönaste bad.

















Jag inser naturligtvis att jag vid detta specifika tillfället gjorde helt rätt. Precis som Jörgen säger. Jiggen hölls still över botten och gavs liv endast av båtens rörelser och tidpunkten var även den helt rätt. Det var mitt på dagen innan gösen börjat röra sig uppåt i vattenskikten.

Vi borde alla Jörgens väg vandra. Tack Jörgen Larsson för din breda dialekt och dina insiktsfulla analyser. Tack Jörgen Larsson för allt du lärt mig men du skall veta att det inte hjälper.

En dag skall jag fånga en till. Förhoppningsvis med hjälp av Jörgen.

"Premiärturen"

Ja vad ska man säga. Vädret var kaotiskt på viaredssjön. Hittade en vik där det var lä och släppte ner jiggarna där det såg ut att stå en del fisk på lodet. Direkt kände jag en stöt och mothugget kom på reflex. Orimligt tungt! Jag hade fastnat i botten och efter en kortare kamp släppte faktiskt jiggen. Upp kom den med avbruten krok! 0.08mm flätlina knuten med dubbel lina levererade.

Turen avbröts efter mycket sökande efter en bättre spot som dessvärre aldrig hittades. Regnet och vinden satte stop för vår premiärtur som vi hade sett fram emot länge. Orka! (som eleverna hade sagt)

Istället väljer jag nu, efter mycket funderande att publicera Gurras monstergös som vi tog under ett kortare pass för att inviga båten innan vi byggde om den. Jag vill varna känsliga läsare för denna rekordfisk ni nu skall få se.


















Vi blev hur som helst mycket glada över det faktum att sjön innehöll huggvillig gös. Särskilt eftersom vi denna sommar har haft ett mycket torftigt fiske på de få turer vi hunnit med på Mjörn. Sjön där varenda människa vi stött på verkar har krokat gösar på över 7kg.

Over and out.

Båten är klar!

Blev i dagarna klara med vår båt gurkan och jag. Vi var länge på jakt efter ett helt ekipage men det slutade med att vi köpte oss en trailer till vilken vi använder morfars gamle skörv. Nu är den fylld med trall, fräscha stolar, spöhållare och div anordningar som skall göra vårt fiske behagligare.

Idag är det premiärtur på gång och jag kan väl säga så mycket som att det är tur att vi har en bekväm båt för vädret visar sig från sin allra sämsta sida. Vi får väl se om vi hittar nåt hål i regnet och vinden att fiska i.

Fiskelogistik

När jag var liten bar jag alltid flytväst och cykelhjälm i frigolit när jag fiskade.

Det var smidigast så.

Familjehelg

Tog med svärmor och Jossan på en tur i båten idag. Det var ett sjysst avbrott under vår familjehelg. Särskilt för en fisketok som mig. Saken är den att mellan öarna där jag håller till på sommaren nästan aldrig levererar någon större fisk. Sällan borrar över två hekto. Döm av min förvåning när svärmor lyckades hiva upp en borre halvkilot. Grattis Maggan!

Men jag är inte bitter...

Sen spenderade jag säkert flera kast med mitt nya jerkbait från land. Jag har precis lärt mig hantera det betet. Lärt mig tempot för att ge det den där sköna sida till sidagången. Smågäddorna verkade vara i stöten så jag gav det en chans i en grund vik med några stenar. Betet valde sedan helt på egen hand att öppna beteslåset på tafsen och försvinna. Upp kom en tom tafs.

Till minne av mitt nya, DYRA jerkbait får ni här ta del av den enda fisk jag lyckades fånga på det.

Gurras rum

Det började nån gång i åttaårsåldern. Ni vet de där småsakerna som man kunde längta efter så mycket att det gjorde ont. Typ ett Lisebergsbesök eller liknande. Så var fisket för mig.

Gurra och jag delar intresset för att fiska. Mitt och Gurras fiskeintresse tog sig tidigt extrema uttryck. Vi kunde sitta åtskilliga kvällar på vinterhalvåret och samtala om ämnet. Inte särskilt extremt kan tyckas men då missar du poängen. När man pratar om fiske finns inga begränsningar på hur stor fisken är. Plats och metodval spelar heller ingen roll och för två pojkar i de tidiga tonåren spelade heller inte ekonomin någon avgörande roll. Inte när man pratade om fiske.

Vi studerade naturligtvis de nya rönen som gavs i de kända magasinen. Det bästa var att läsa dem om och om igen för då var det mycket lättare att fantisera om att man faktiskt var där. På plats, fastspänd i big gamestolen på en båt i medelhavet. Vi läste om de nya fantastiska knutarna och tacklen som skulle innebära en revolution för vårt gäddfiske om bara isen ville smälta nån gång.

Men varför började vi inte med isfiske om det nu ryckte så förbaskat i fisketarmen? För att det inte var aktuellt helt enkelt. Fiska gör man på sommaren. Och dessutom... Om man är ute och fiskar på vintern. Hur skall man då få tid att sitta ner med sin bästa vän, rita sjökort och spekulera i huruvida det kommer vara bra fiske på de nedtecknade platserna nästkommande sommar? Hur skall man då få tid att i ren frustration ställa sig och provkasta den nyoljade rullen på en snötäckt, grusad väg?

Det egentliga fisket skedde på den tiden inte vid sjön. Det skedde på golvet i Gurras rum när vi för femte gången plockade ut alla fiskesakerna på golvet för att strax efteråt lägga dem tillbaka igen. På golvet i Gurras rum trasslade aldrig rullen. På golvet i Gurras rum fick vi aldrig bottennapp. På golvet i Gurras rum fick vi hur mycket fisk som helst.


Ps. Elmotorn fick åka till doktorn nånstans på västkusten. Får la se om den överlever. Ds.

In my dreams

Vaknade oansvarigt tidigt.

Drömde om fisk igen. Det är inte ok.

Dumt nog har elmotorn gått sönder. Hoppas att den har gått sönder på ett sådant sätt att garantin gäller.

Återkommer.

Elmotorn

Min sommar var tänkt att gå i vertikalfiskets tecken. Så jag köpte en elmotor för att sänka hastigheten i botten. Jag hade inte riktigt räknat med att detsamma skulle gälla fångsten. Vid Fiskepass som dessa får man andra saker att minnas.

Till saken hör att min mage är rätt risig efter kebab.

Mackan till mig: Frågan är om elmotorn egentligen var ett så bra köp.

Hylza: Hurså?

Mackan: Jag tänker att en gastillsats till den vanliga motorn förmodligen hade varit energieffektivare med tanke på hur mycket gas du producerar på naturlig väg.

Hylza:...

Julia: hehe.

Sen fiskade vi vidare utan resultat.

Välkommen!

Här startar jag nu min fiskeblogg. Jag hoppas att den här sidan skall skänka glädje och hopp i din jakt på drömfisken.