Så har det varit val. Jag tillhör den skara personer som har uppfattningen att främlingsfientlighet odlas ibland människor som umgås i ryggdunkande sammanhang. Exempel på sådana sammanhang är fiskeföreningar, jaktsammankomster eller arbetsplatser där liknande människor med liknande åsikter kommer samman i lunchrummet. Problemet med att umgås i sammanhang där man förväntas tycka lika är att man ofta just gör det, tycker lika. Inte för att man har tänkt efter eller för att man håller med. Snarare för att det är lite smidigt. Om man för dagen råkar jaga på dennes mark blir det ju dessutom extra viktigt att hålla käften. "Man vill ju för i helvete inte jaga på hygget vid Pärsons höla!!!".
Under min studietid fick jag en historia berättad för mig. Den handlade om en numera känd sångare som i sin ungdom var en oförarglig och sansad individ på alla områden. Problemet med att bli rockstjärna, som denne senare skulle bli och få erfara, är att det skrivs i media, spekuleras och förväntas en massa saker. Att som människa bli drabbad av andra personers förväntningar tror jag är en större kraft än man kan föreställa sig. Sångaren skulle mycket riktigt knarka ihjäl sig och spendera åtskilligt fler nätter i säng med okända personer än vad som brukar betraktas som normalt. Detta trots att personen innan den blev berömd aldrig skulle övervägt att bete sig så.
Åter till att umgås i grupp med folk som tycker samma. Jag är av den definitiva uppfattningen att om människor aldrig blir emotsagda eller upplysta av personer som de litar på, så kommer de att anamma den gängse uppfattningen oavsett hur rasistisk eller uppenbart förljugen eller förlegad den är.
Så...
Vad säger du till kollegorna eller föreningsmedlemmarna när de börjar snacka om "att pizzabagarna aldrig lär sig" eller att "tjejer få skylla sig själva när de klär sig som de gör"?
Du vet om att de litar på dig va? och att du gör skillnad genom att opponera dig mot dumheter? På samma sätt som abborrstimmet taggas av att andra, liknande fiskar äter, så verkar svenskar i grupp taggas av att vara överens. Kom gärna ihåg historien om rockstjärnan för att påminna dig om vad som händer om man väljer att följa de förväntningar som andra människor lägger på dig. Eller som jag gillar att kalla det: När vi i för hög grad bedriver ryggdunkeri.
Samtidigt som jag vill passa mig för att ha en alltför uppfostrande ton så är jag så sjukt trött på gubbdiskussioner där man tar sig rätten att via ryggdunkning (känns igen av ett muttrande skratt efter ett dåligt skämt) sätta tonen för vad man bör och får tycka (eller kanske framförallt vad man insinuerar). Du där, som folk litar på och ser upp till, har en oerhört viktig roll i att visa på att man inte måste hålla med när "de som skriker högst" är på krigsstigen. Du kan bara genom att visa att du inte gillar ordvalen i en diskussion få folk på bättre tankar.
Om du inte förstod ett ord ovan:
När du och en kamrat sitter och håller med varandra lite för länge. Då är det dags för en av er att säga emot. Ingen blir en bättre människa oemotsagd.
