Träffade några klubbkamrater på isen. De hade byggt ett vindskydd. Innan jag hann fråga berättade de att de sett filmen med Jörgens vindskydd. "Att vi inte tänkt på det tidigare" var deras kommentar. Jörgen har den inverkan på oss sportfiskenördar. Han har en mycket mycket stor förmåga att komma med nya, sköna tips på hur man kan utveckla fisket och göra det bättre.
Till saken hör att Jörgen alltid verkar få fisk. Det är ofta på det viset med fiskefilmer. Inte lika kul att se en film där vederbörande inte får fisk. Jag tilltalades, liksom kamraterna på isen, mycket av vindskyddet. Kanske för att göra tiden på isen mer uthärdlig. Jag åkte till och med till far min för att leta upp ett gammalt strandvindskydd de hade liggandes. Dock är det ett faktum att även om jag lyssnar och lär så mycket det går verkar det mycket sällan få konsekvenser på själva fisket. Därför är vindskyddet så briljant. Det får direkt avsett resultat. Tack återigen Jörgen. Vindskyddet är perfekt.
Fisketuren i onsdags blev trots allt min pessimistiska inställning rätt lyckad. Jag hade inte bara sett filmen som Jörgen gjort. Jag hade även läst artikeln som Lasse Arnipuro skrivit om de magiska rörelsemönstren vid mormyskefiske. Döm av min förvåning när jag redan i första hålet knappt hann få ner mormyskan innan det satt en borre på kroken. Gurra kände inget i sitt hål och borrade sig utåt mot djupare vatten. Själv satt jag glatt kvar och plockade upp fisk på fisk. Jag började varje hål med att stöka runt en del med en balansare för att snabbt byta till mormyska. Rörelsemönstren får jag nog öva lite på men resultatet talar sitt tydliga språk. Vid trögt fiske kan mormyska vara en killer.
Det mest intressanta med var att jag hade fyra hugg som jag aldrig upplevt tidigare. Nappindikatorn på ett mormyskespö skall vara mycket mjukare en spötoppen för att man skall kunna registrera även mycket försiktiga hugg. Utan den hade jag inte märkt flera av huggen. Ett mycket försiktigt lyft eller en försiktig böj var det enda som hände följt av ett ganska nybörjarkraftfullt mothugg i sann gösfiskaranda. Det som var så märkligt var att, precis som många skribenter påstår, de försiktigaste huggen kom från de största fiskarna. Fattade ingenting när jag fick ett försiktigt lyft och mothugget möttes av en ilsket stångande borre som jag fortfarande inte vet storleken på. Att döma av tyngden var ingen av de fyra huggen fiskar under halvkilot. Men det får jag aldrig veta. Samtliga gånger som detta upprepade sig slet sig fisken och snopet fick jag upp mormyskan. Misstänker att jag hade för liten storlek på kroken. Skall skaffa större doningar till nästa gång.
To sum up
Istället för att spendera timmar på isen för att söka jagande abborre kommer sannolikt mitt fortsatta vinterfiske präglas av att jag sätter strax utanför brukets parkering. Där ska jag sitta med en burk maggot, en dosa snus, termos, ett paket denniskorv och hemmabyggda spön med vettiga nappindikatorer. Nu ska väl perset rimligen kunna höjas.
Ber på förhand om ursäkt för språkligt slarv. Men ni fattar nog ändå.
Sketfiske
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar