Magiska beten (fiska abborre i Karlskrona)

Det finns knep som är magiska. De knepen stannar ofta i sportfiskarens innersta rum. Sportfiskare arbetar ofta i ensamhet och varken får eller vill dela med sig av sina lärdomar. Det har de skolats in i sen barnsben. Störst fisk vinner!

Jag kan förstå att man inte vill avslöja sina bästa spots för storfisk men om ditt mål inte är att slå världsrekord i abborrstorlek så ska jag ge dig mitt absolut bästa tips.

Det finns ett bete jag ALDRIG åker hemifrån utan. Betet kallar jag "den blågule" eller helt enkelt "blågul". Det ironiska är att betet är lila men mitt något bristfälliga färgseende såg en blå jigg då det begav sig. En lila, dubbel curly tail i minsta storlek med ett gult huvud ger alltid fisk! I en period i mitt liv var den jiggen det enda jag fiskade med. Det placerade till och med Gurra och mig högt i ASFF's jiggtävling. Om vi har gäster i stugan får de alltid en sådan jigg i linänden. Det är liksom en fångstgaranti i Mjörn.

Jag kan dra hur många historier som helst om den blågule men det finns en som slår alla de andra. Det är augusti runt 2006 och jag befinner mig i Karlskrona. Min dåvarande flickvän och numera fru var på föreläsning och jag gav mig iväg med spöt på styret. Jag hade ju hört om vilka jättegäddor som simmade i vattnen runt Karlskrona och tänkte fånga dem på små jerkbait. Vädret var strålande. Dock inte för gäddan. Värmen stekte på och vinden lyste med sin frånvaro. En fisk runt tre kilo landade jag men det var också allt. Dumt nog var det mycket av dan kvar och jag började ledsna. Slentrianmässigt kastade jag från olika bryggor i stan men inte ett hugg.

Det var då jag plockade fram den blågule. Under broarna i Karlskrona centrum parkerar, under de hetaste sommardagarna, mängder av abborre. De älskar den blågule!

Jag hasade mig ner för en av de fånigt branta brofästena. Första kastet träffade betongen och fick vevas hem med sargad jiggskalle.

- Hm klurigt det här, muttrade jag.

Tunnlarna är bara ett par spölängder breda och en utmaning för den mest drivne att pricka. Särskilt när man vilar hela kroppsvikten på en fot. Jag släppte ut mer lina innan jag försiktigt gjorde kaströrelsen. Det hjälpte träffsäkerheten. Jag sträckte upp linan och SMACK! Samtliga fiskar högg på sjunken strax ovanför botten.

Situationen var märklig och galen. Här stod jag och drog mängder av fisk från en del av hamnen som inte var mer än några kvadratmeter stor. Största borren vägde uppemot kilot! Ingen var mindre än 4 hg.

Vill du fiska i Karlskrona utan båt? Det är under broarna det händer på sommaren.

Sommaren 2010 återvände jag till bron. Borrarna stod kvar.