Slaskig fast tjock

Jag har byggt/modifierat ett pimpelspö till en mormyskakiller. Allt i Lasse Arnipuros anda. Fungerade så här långt mycket bra. Dock hade jag ingen krympslang men med tanke på hur sjukt krångligt det var att få på silikonslangen anser jag spöet vara fullgott. Inte en chans att den trillar av.

Fick äntligen användning av farmors gamla tråd också.

Man värmer helt enkelt av toppen som sitter på spöet från början. Sen gör man en ny topp av en liten bit tops som man värmer i ändarna för att den inte skall bli så vass. Vidare lindar man på den med tråd, limmar, trär på slangen, KLART!

Var nere på Viaredssjön i Lördags morse. Tänkte fiska grunt efter monsterabborren. Monsterabborren var tydligen på helt andra tankar. Isen var slaskig fast tjock.

Korv och Ryska tricks

Träffade några klubbkamrater på isen. De hade byggt ett vindskydd. Innan jag hann fråga berättade de att de sett filmen med Jörgens vindskydd. "Att vi inte tänkt på det tidigare" var deras kommentar. Jörgen har den inverkan på oss sportfiskenördar. Han har en mycket mycket stor förmåga att komma med nya, sköna tips på hur man kan utveckla fisket och göra det bättre.

Till saken hör att Jörgen alltid verkar få fisk. Det är ofta på det viset med fiskefilmer. Inte lika kul att se en film där vederbörande inte får fisk. Jag tilltalades, liksom kamraterna på isen, mycket av vindskyddet. Kanske för att göra tiden på isen mer uthärdlig. Jag åkte till och med till far min för att leta upp ett gammalt strandvindskydd de hade liggandes. Dock är det ett faktum att även om jag lyssnar och lär så mycket det går verkar det mycket sällan få konsekvenser på själva fisket. Därför är vindskyddet så briljant. Det får direkt avsett resultat. Tack återigen Jörgen. Vindskyddet är perfekt.

Fisketuren i onsdags blev trots allt min pessimistiska inställning rätt lyckad. Jag hade inte bara sett filmen som Jörgen gjort. Jag hade även läst artikeln som Lasse Arnipuro skrivit om de magiska rörelsemönstren vid mormyskefiske. Döm av min förvåning när jag redan i första hålet knappt hann få ner mormyskan innan det satt en borre på kroken. Gurra kände inget i sitt hål och borrade sig utåt mot djupare vatten. Själv satt jag glatt kvar och plockade upp fisk på fisk. Jag började varje hål med att stöka runt en del med en balansare för att snabbt byta till mormyska. Rörelsemönstren får jag nog öva lite på men resultatet talar sitt tydliga språk. Vid trögt fiske kan mormyska vara en killer.

Det mest intressanta med var att jag hade fyra hugg som jag aldrig upplevt tidigare. Nappindikatorn på ett mormyskespö skall vara mycket mjukare en spötoppen för att man skall kunna registrera även mycket försiktiga hugg. Utan den hade jag inte märkt flera av huggen. Ett mycket försiktigt lyft eller en försiktig böj var det enda som hände följt av ett ganska nybörjarkraftfullt mothugg i sann gösfiskaranda. Det som var så märkligt var att, precis som många skribenter påstår, de försiktigaste huggen kom från de största fiskarna. Fattade ingenting när jag fick ett försiktigt lyft och mothugget möttes av en ilsket stångande borre som jag fortfarande inte vet storleken på. Att döma av tyngden var ingen av de fyra huggen fiskar under halvkilot. Men det får jag aldrig veta. Samtliga gånger som detta upprepade sig slet sig fisken och snopet fick jag upp mormyskan. Misstänker att jag hade för liten storlek på kroken. Skall skaffa större doningar till nästa gång.

To sum up

Istället för att spendera timmar på isen för att söka jagande abborre kommer sannolikt mitt fortsatta vinterfiske präglas av att jag sätter strax utanför brukets parkering. Där ska jag sitta med en burk maggot, en dosa snus, termos, ett paket denniskorv och hemmabyggda spön med vettiga nappindikatorer. Nu ska väl perset rimligen kunna höjas.

Ber på förhand om ursäkt för språkligt slarv. Men ni fattar nog ändå.

Sketfiske

Anten den andra januari 2011

Båten blev full med is och tog en vecka innan den tinade.

Vi lyckades aldrig komma ut och meta.

Igår knatade vi istället ut på isen jag och Gurra. Gurra med ismetepulkan i högsta hugg och jag med ved och skrylla.

Resultatet...

I princip ingenting.

Jag hade tänkt mig att komma hem med ett bra gäng abborrar så att våra gäster skulle få smaka på en riktigt grym taigryta på abborre. Kan rekomentera er att prova. Klockrent. Nu blev det inte så. Anten som brukar vara så fångstsäkert. Men vädret var grymt. Korven var god. Nackspärren dagen efter ett faktum.

Frippe

Snart är det dags att ringa Frippe. Han har koll på isen... på Anten.

Full fart

Det har hänt en del. Jag har köpt ett nytt ekolod efter en sugkoppsincident. Vi åkte till Mjörn för gäddmete men det blåste så mycket att motorn inte ville starta. Senare visade det sig att bensinslangen från 70-talet gett upp. Felet är nu åtgärdat. Dessutom hade vi ingen mört med oss. Vad tänkte vi med? Vertikalfiske i lävik är inget jag rekommenderar.

I Lördags lades båten i Viaredssjön. Jag anade inte då att lodet började ge upp. Tidigt under turen avtecknade sig ett för viaredssjön mycket stort eko på skärmen och strax därpå tappade jag en rekordgös (ca 1,5 kg ;)) vid relingen. Marcus som var med kände ingenting. Han är ändå mest med för umgänget säger han. Jag undrar ibland varför han fiskar med mig? I båten är enda gången jag är riktigt tyst.

I söndags var vädret galet bra och jag lyckades få mor min att skjutsa mig med trailern till sjön. Fyra timmar senare inte ett nafs. Få femmeterstoppen där vi fiskat tidigare pendlade djupangivelsen på lodet mellan 7,5 och 9 meter. Det var då jag insåg att ekolodet hade tröttnat. Tröttat på livet i viaredssjön utan ekon. Det får man ju respektera. Så jag gick och köpte mig ett nytt. Ett ungt och vitalt lod som förhoppningsvis pallar ett söndagspass utan napp utan att klaga.

Idag byggde jag ett akterspegelfäste till lodet. Lyckades nalla lite aluminiumdelar på återvinningscentralen och hemma hos far. Ska bara bygga ett separat givarfäste så att jag till slut kan ge mig på det pelagiska fisket. Det ska ju vara bra säger de.

Vi kollade mörtstugan i viskan häromdan. Ingen mört men en ål hade fattat tycke för mäsken. Ingen vågade ta i den men Gurra erbjöd sig att åka dit senare för att släppa tillbaks stackarn.

Mäsk eller mat?

Jag kör en saab 900 årgång 92. Vi startar den numera med skruvmejsel efter en nyckelincident förra vintern. Till saken hör också att vi stundtals behöver ösa bilen mer än båten när det regnar samt att ena bakspegeln lossnade helt oprovocerat häromdan. Varför berättar jag detta? Jo, för när besiktningsmannen sätter sig i min bil för att kolla så att trailern är som den ska, så vrider han om skruvmejseln i nyckelhålet som om det vore den naturligaste saken i världen. -Ber om ursäkt för att bilen inte är som den ska, sa jag. -Jag tyckte väl att det var något som var annorlunda, sa besiktningsmannen. Det brukar vara hemmagjord startknapp som gäller på den här sorten...

Eftersom trailern numera är hel och Gurra och jag plötsligt fått av fotbojan som hindrat oss från att åka längre en 1km så är det nu dags att erövra världen. Vi börjar med Alingsås.

En mörtstuga är inhandlad på sportfiskeavdelningen på Skene Järn där personalen idag var mycket talförd. Det uppskattas av en sån som mig som ofta upplever introvert personal som provocerande. Varför jobbar man då i butik? Mörtstugan skall nu sjösättas i någonstans i Viskan är det tänkt. Kan bara konstatera att det är kul hur många recept det finns på mäsk på nätet. Det smidigaste tipset var utan tvekan att lägga en fralla i buren. Vissa verkar dock finna onödigt stor fascination i att blanda allt som finns i köket. Jag tror jag håller mig till frallan. Ska det blandas något i köket tänker jag äta upp det själv. Mörten får ta det som blir över.

Avdamning

Dammade av rullen idag. Har en Ambassadeur 6500 c3 som jag tänkte skulle få agera mete och jerbaitrulle i vinter. Den har inte sett dagens ljus på många år så jag plockade isär den i garaget. Sen kom jag till momentet att den skulle ihop igen...

Imorgon blir det lininköp och kanske ett jerkspö. Gurra får stå för betena. Vem har satt priserna på wobblers nuförtiden? Helt sanslöst. Dessutom kostar ju en balansare nästan lika mycket. Det kanske är betesproducent man skall bli.