Förlåt, sa jag och lät den hänga kvar.

Sjön låg som en spegel och vi började där vi tidigare haft känning. Gurra fick påslag med detsamma och upp kom en skaplig abborre som dessvärre klev av innan han lyckats få den över relingen. Gurra hävdade ändå att den räknades, men som vi alla vet så gjorde den naturligtvis INTE det. Därpå följde ett par timmar med ett par hugg men inget som ville visa sig.

Sen bytte vi spot och strax efter att jag, som så många gånger förut, sa att det såg ut som fisk på lodet så klev en bra gös på Gurras favoritjigg. Det slutade illa. Vi var båda mycket upphetsade över det faktum att en gös modell större kom upp till ytan men även denna fisk klev av. Gurras reaktion var allt annat än tvetydig. Ett skarpladdat, mindre angenämt uttryck som anspelade på det kvinnliga könet i negativ bemärkelse, ekade mellan lyxvillorna i Sandared och Gurra kollade skamset på mig. "Förlåt, det bara kom".

Bara någon minut senare skedde samma scenario en gång till fast denna gång på min sida båten. Den här gången var det min tur. Det känns fantastiskt skönt att äntligen få visa hur jag ser ut för det enda rimliga är ju att göra detta med Gös i famnen. Ingen rekordfisk på långa vägar men det känns gött!

















Mitt i avkrokningsprocessen avbryter Gurra mig. "Nej nej nej! ta inte bort jiggen. Det skulle aldrig Jörgen göra". Förlåt, sa jag och lät den hänga kvar.