Vill bara varna för ryggdunkeriet!

Så har det varit val. Jag tillhör den skara personer som har uppfattningen att främlingsfientlighet odlas ibland människor som umgås i ryggdunkande sammanhang. Exempel på sådana sammanhang är fiskeföreningar, jaktsammankomster eller arbetsplatser där liknande människor med liknande åsikter kommer samman i lunchrummet. Problemet med att umgås i sammanhang där man förväntas tycka lika är att man ofta just gör det, tycker lika. Inte för att man har tänkt efter eller för att man håller med. Snarare för att det är lite smidigt. Om man för dagen råkar jaga på dennes mark blir det ju dessutom extra viktigt att hålla käften. "Man vill ju för i helvete inte jaga på hygget vid Pärsons höla!!!".

Under min studietid fick jag en historia berättad för mig. Den handlade om en numera känd sångare som i sin ungdom var en oförarglig och sansad individ på alla områden. Problemet med att bli rockstjärna, som denne senare skulle bli och få erfara, är att det skrivs i media, spekuleras och förväntas en massa saker. Att som människa bli drabbad av andra personers förväntningar tror jag är en större kraft än man kan föreställa sig. Sångaren skulle mycket riktigt knarka ihjäl sig och spendera åtskilligt fler nätter i säng med okända personer än vad som brukar betraktas som normalt. Detta trots att personen innan den blev berömd aldrig skulle övervägt att bete sig så.

Åter till att umgås i grupp med folk som tycker samma. Jag är av den definitiva uppfattningen att om människor aldrig blir emotsagda eller upplysta av personer som de litar på, så kommer de att anamma den gängse uppfattningen oavsett hur rasistisk eller uppenbart förljugen eller förlegad den är.

Så...

Vad säger du till kollegorna eller föreningsmedlemmarna när de börjar snacka om "att pizzabagarna aldrig lär sig" eller att "tjejer få skylla sig själva när de klär sig som de gör"?

Du vet om att de litar på dig va? och att du gör skillnad genom att opponera dig mot dumheter? På samma sätt som abborrstimmet taggas av att andra, liknande fiskar äter, så verkar svenskar i grupp taggas av att vara överens. Kom gärna ihåg historien om rockstjärnan för att påminna dig om vad som händer om man väljer att följa de förväntningar som andra människor lägger på dig. Eller som jag gillar att kalla det: När vi i för hög grad bedriver ryggdunkeri.

Samtidigt som jag vill passa mig för att ha en alltför uppfostrande ton så är jag så sjukt trött på gubbdiskussioner där man tar sig rätten att via ryggdunkning (känns igen av ett muttrande skratt efter ett dåligt skämt) sätta tonen för vad man bör och får tycka (eller kanske framförallt vad man insinuerar). Du där, som folk litar på och ser upp till, har en oerhört viktig roll i att visa på att man inte måste hålla med när "de som skriker högst" är på krigsstigen. Du kan bara genom att visa att du inte gillar ordvalen i en diskussion få folk på bättre tankar.

Om du inte förstod ett ord ovan:
När du och en kamrat sitter och håller med varandra lite för länge. Då är det dags för en av er att säga emot. Ingen blir en bättre människa oemotsagd.

Min risvase av granar

Förra året sjösattes i dubbel bemärkelse en nytt projekt som innebar att jag tryckte ner tre granar upp och ner utanför bryggan. Idag paddlade jag dit försiktigt under brygguläggningen. Där stod en id (eventuellt en brax) på ett par kilo och gottade sig. Det gjorde hen rätt i! Snart är väl mörtleken igång och när sommaren kommer lär granarna samla gott om småfisk.

Jag var lite orolig för att granarna skulle bli barrlösa och därmed inte utgöra ett fullgott skydd för sjöns minsta. Nu kan jag bara konstatera att algerna, som växer på grenarna, löser det problemet alldeles utmärkt.

Sportfiskarnas tidning "svenskt fiske" kom hem härom dagen. De kan verkligen konsten att få en fantastisk hobby att framstå som tråkig. Å andra sidan är sportfiskare en sort som verkar gilla att klä sina båtar med dekaler för att det är snyggt (vad är grejen med det?)  så det kanske kan kvitta med lite grafisk finess.

I och med det var bloggsäsongen igång igen.

Kammade noll på femman

Min svåger David uppskattade mer än de flesta att stirra på ekolodsskärmen. Han jobbar med data.

Därför blev söndagens pass ett seriöst försök att prickskjuta gös på femman i Mjörn. Att platsen kan vara het kräver inte mycket erfarenhet eller talang. Allt du behöver är ett sjökort. Mer eller mindre mitt i Mjörn omgärdat av djup på upp emot 40 meter ligger en pytteliten grundtopp. Sjökortet säger fem meter men man kan loda sig ända upp på 4,5 så här års. Det är väl ändå uppenbart att platsen kan vara grym?!

På femman fick vi massor med fisk som steg mot våra jiggar. Vi släppte varannan gång. Ingen högg. Inte en enda!!!

Nu är det höst tror jag.

För sent för gösfiske?

Jag skriver sällan om fiskepass men idag fiskade jag ihop med svågern. Asdåligt sett till resultat. Men som alltid asgött sett till umgänge och livskvalité. Undrar just om gösens sommar är förbi. När den bästa högsommaren är över brukar fisket bli lika bra som semesterstämningen.

Värt att notera denna kväll liksom i förrgår, då jag och mediamackan tog en sväng till samma ställen, var att gösarna likt tonåringar en varm sommarkväll, grupperade sig på extremt avgränsade platser. Det stod inte en fisk någon annanstans än precis på toppen av grynnorna. Fanns det en punkt som var en decimeter grundare någonstans så var det där gösarna parkerat.

Stora gösar finns det inga kvar på mina platser. Men det kvittar. Jag fiskar så sällan nu pga familj och annat att jag nöjer mig gott och väl med fiskar på 50 cm. Det brukar komma upp ett par såna varje pass. Inte ikväll dock. Ikväll kliade vi oss mest i huvudet.

Mjörn levererade som vanligt en vass solnedgång.

Granar som risvase

På grund av att växtligheten minskat drastiskt i Mjörn gjorde jag i våras en mindre risvase av granar som jag tryckte ner i botten utanför bryggan. Det kallas ibland för en abborrfabrik eftersom abborren gärna lägger sin rom där.

Redan nu har de börjat jaga småfisk som söker skydd vid granarna. Billig och enkel fiskevård!

Fiska gös i viaredssjön

Var på badplatsen i Sjömarken igår. Kanonsommaren går vidare. Dock var där endast ett fåtal fiskare ute vilket retade mig. Viaredssjön håller på att bli en lekstuga för folk med för dyra båtar i förhållande till sjöns storlek och jag förstår att man inte förlägger sin tid där för att komma till ro med spöt i handen.

Dock är det den här tiden på året ofta en utmärkt sjö att fiska gös i. Förra året fiskade vi utanför lyxvillorna i Sandared med lyckat resultat. Inte illa att få fiska mitt i en inredningstidning!

Skaffa dig ett ekolod. Sänk känsligheten så att du slipper se allt som inte är hårda träffar på fisk eller botten. Sen är det bara att leta efter hård botten där det står fisk och fiska med jigg. Är du noga med detaljer ser du även till att ha "superlina", styvt spö, sylvassa krokar (stingerkrok är ett måste!) och påkopplad koncentration. Hugget från gösen kan vara både försiktigt så du knappt känner det men också stenhårt så att du tappar spöt. Ditt mothugg bör, med undantag från vissa specialsituationer, vara rappt och stenhårt för att lyckas driva in krokarna i gösens hårda mun. Jag gör alltid hårt mothugg.

Vikten av rätt fiskeplats och toalett

Var ute på sommarens första och möjligen enda två fisketurer de senaste dagarna. När man har barn som somnar kl 19:00 är det klockrent att ge sig ut och fixa middagen till morgondagen på Mjörn.

Vi började med trolling (tråkigaste fisket!) vilket jag anade skulle bli meningslöst när jag kollade lodet. Samtliga fiskar stod vid botten eller åtminstone på minst 10 meter.

Frugan och jag gjorde istället en klassiker och ankrade upp där vi visste att det finns fisk. Första kastet fick Julia göra (hade bara ett spö för jiggfiske). Napp på sjunken!

Eftersom klockan vid det här laget närmade sig nio visste jag att vi hade brått innan fisken stiger och vi måste hem. Mycket riktigt fick vi också alla fiskar första kvarten. Sen stendött.

Igår spenderade Julia tiden i magasinträsket väl nedsjunken i en av vertikalstolarna.

Själv stirrade jag på spötoppen så koncentrerad att jag helt missade finnen i båten bredvid som stirrade lika intensivt på mig när jag tog gös i vartannat kast men själv gick han lottlös. Efter min sjunde gös på 45 min gled han närmare och sa "det var fan vad du fångar mycket fisk" på skön finlandssvenska. Vad har du i änden på linan? frågade han nyfiket.

Jag har aldrig varit den typen av sportfiskare som vill fiska ostört och tar gärna ett snack (OBS kortare snack) under turerna. Att finnen inte fått fisk berodde inte på betet, berättade jag. Du är på fel plats. Mjörn är lurig på det viset. De heta platserna är mycket avgränsade och det räcker inte att vara på nästan rätt plats. Där kan det vara dött. Du måste pricka högsta punkten på grynnan för att få fart på jiggfisket. Detta gäller dock bara om du inte vill fiska riktat på stor fisk. Då är det bara te å jaga individer med lodet som gäller.

Bilden har inget med fiske att göra men det är en rätt skön toalett!