Vi började med trolling (tråkigaste fisket!) vilket jag anade skulle bli meningslöst när jag kollade lodet. Samtliga fiskar stod vid botten eller åtminstone på minst 10 meter.
Frugan och jag gjorde istället en klassiker och ankrade upp där vi visste att det finns fisk. Första kastet fick Julia göra (hade bara ett spö för jiggfiske). Napp på sjunken!
Eftersom klockan vid det här laget närmade sig nio visste jag att vi hade brått innan fisken stiger och vi måste hem. Mycket riktigt fick vi också alla fiskar första kvarten. Sen stendött.
Igår spenderade Julia tiden i magasinträsket väl nedsjunken i en av vertikalstolarna.
Själv stirrade jag på spötoppen så koncentrerad att jag helt missade finnen i båten bredvid som stirrade lika intensivt på mig när jag tog gös i vartannat kast men själv gick han lottlös. Efter min sjunde gös på 45 min gled han närmare och sa "det var fan vad du fångar mycket fisk" på skön finlandssvenska. Vad har du i änden på linan? frågade han nyfiket.
Jag har aldrig varit den typen av sportfiskare som vill fiska ostört och tar gärna ett snack (OBS kortare snack) under turerna. Att finnen inte fått fisk berodde inte på betet, berättade jag. Du är på fel plats. Mjörn är lurig på det viset. De heta platserna är mycket avgränsade och det räcker inte att vara på nästan rätt plats. Där kan det vara dött. Du måste pricka högsta punkten på grynnan för att få fart på jiggfisket. Detta gäller dock bara om du inte vill fiska riktat på stor fisk. Då är det bara te å jaga individer med lodet som gäller.
Bilden har inget med fiske att göra men det är en rätt skön toalett!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar